Efter att jag idag, i grevens tid, kunde bocka av årets goda gärning efter ett besök på blodgivningscentralen begav jag mig ut på stan för att avgöra om det är Birkenstock eller Scholl som gäller när det kommer till gubbiga innetofflor men jag kom inte längre än korsningen drottninggatan-järnvägsgatan där jag nästan traskade rak in i Håkan. Han var på väg till torget för att möta Malin så jag lade mina toffelplaner åt sidan och hängde på. Eftersom detta var vid lunchtid föll det sig att äta just lunch. Påväg till lunchstället stötte vi dessutom ihop med Nathalie och när vi satt och åt kom min gamla dagmamma och hennes dotter, en kär vän från min barndom, fram och sa hej. Då vi ätit färdigt kom Daniel Polleryd (hmm... jag kan nästa svära på att Malin kallade honom något annat ) och slog sig ned följt av att Anna, från deras klass, kom förbi och letade efter sin mor.
Senare när jag bestämt mig för att styra kosan hemåt över möter jag fyra gamla klasskamrater från låg- och mellanstadietiden och jag må vara en dålig person och all den karma som jag fick av blodgivningen må ha gått om intet men jag kände mig underligt nöjd inombords då jag fick höra att tre av dem bara går hemma om dagarna, den fjärde jobbar för övrigt som lärarvikare tillsammans med mig.
Hur gick det med tofflorna då kanske ni undrar. Jo, det är, föga förvånand, Birkenstock som gäller, och det med basta!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar