Jag ljög,

Jag ljög häromdagen då jag sa att jag visste var jag kommer att vara den tjugotredje mars nästa år. Jag kommer inte alls vara i globen och således kommer jag inte heller se Bob Dylan. Dock kommer hans Sverigebesök gå mig obemärkt förbi var bara tvungen att omplanera lite. Nu kan jag, med större säkerhet än förra gången, säga att jag vet var jag kommer befinna mig den tjugosjunde mars, nästa år, nämligen mitt på fjärde raden, på parkett, i Kinnarpsarena, Jönköping. I och med att jag hade teoriprov precis samtidigt som biljetterna släpptes kunde jag inte personligen hänga på låset men min tappre far höll höll fanan högt utanför Scalateatern i en kö där han var nummer tre, både framifrån och bakifrån. Extra kul är det att lilla lillasyster skall med vilket ger mig rätten att det närmaste halv året skola in henne i Dylans musik, även då hon själv inte vill det, underbart.